Hur man blir 3cm kortare, utan operation

Enkel steg-för-steg-guide med illustrationer

Steg 1: Börja med att lägga av en schyst donkeykick:


Steg 2: Förbered landningen. Titta neråt för att hitta ett platt ställe att sikta på:


Steg 3: Det är nu det kluriga kommer. Det gäller att få brädan så parallellt med underlaget som överhuvudtaget är möjligt, för att få maximal retardation, och på så sätt belasta ryggraden så mycket som möjligt.


Steg 4:Landa. Skrik. Färdigt.











(Det verkar som om alla bilder blir fula i webbläsaren. Se dem någon annanstans.)

Plånbokens sång

Portugal är ett fint land, till största delen befolkat av getter. Letar man lite kan man också hitta några vägtullar, ohälsosamt billigt vin och världens största shorebreak.

Det senare återfinns i Guincho, en liten håla några mil från Lissabon. Det var där vi bodde. Där fanns vi och en miljard andra surfare, som alla visste hur man tog sig förbi shorebreaket. Vi tänkte såklart att kan de, så kan vi. Det kunde vi inte. Inte ens lite. För att illustrera hur otroligt lite vi kunde ta oss förbi shorebreaket, är här en bild som inte är det minsta tagen i Guincho (vi skämdes alldeles alldeles för mycket för att våga ta fram kameran där), men där jag ändå blir duktigt spolad:



Det ohälsosamma vinet införskaffades på Lidl för det makabra priset 0.30¢/litern, och förtärdes alldeles för snabbt i bussen på en helt okej campingplats. Om jag nu på något sätt hade varit stolt, eller ens vågat erkänna, att jag läst matte-data på gymnasiet hade jag här skrivit något om att smaken på vinet skulle kunna uttryckas som ett värde omvänt proportionellt mot priset på vinet. Nu nöjer jag mig med att försiktigt konstatera att det smakade alldeles fruktansvärt jävla övervidrigt. Men trots det dracks det alltså upp, och plötsligt verkade det som en alldeles otroligt bra idé att till fots ta sig till baren tre kilometer längre upp längs kusten. Strandvägen. Nämnas bör att stranden i Guincho består av tämligen ogenomträngliga busksnår, blandat med sanddynor höga som berg. Jag och Björn hittade var sin pinne, som i våra alkoholindränkta hjärnor snabbt förvandlades till magiska vandringsstavar. Som Abraham och Moses gick vi sedan och skrek INFADELS till de ogudaktiga bilarna som tutade på oss. När vi väl kom fram till baren tog de av någon outgrundlig anledning plötsligt inte emot kreditkort, så vi liftade tillbaka med en galen portugis.

Morgonen efter upptäckte jag till min förfäran att min plånbok var borta. Kreditkort, körkort, rubbet. Som tur var var jag iallafall luspank, så inga cash gick förlorade, men jag ringde direkt till pappa och bad honom spärra kortet. Tre dagar senare står vi på en parkeringsplats nere vid stranden, och jag sitter i telefon med banken för att försöka få ett nytt kort skickat till mig. Plötsligt knackar det på rutan bredvid mig, och utanför ser jag en hand som trycks mot glaset, en hand med min plånbok i. Den hade legat på taket hela tiden, medan vi kört iallafall 20 mil fram och tillbaka i Guincho. Tyvärr var ju mitt kort fortfarande spärrat och därmed oanvändbart - eller? Efter en del missförstånd insåg jag att det var SE-Banken jag hade i telefon, som också var den bank pappa spärrat mitt kort i. Grejen var ju att jag hade konto i Handelsbanken. Kortet fungerade naturligtvis hur bra som helst - väldigt tryggt.

Top 3 IKEA

I "Anders och Måns"-anda presenteras nu en top 3-lista över besökta IKEA-varuhus i Europa

3. Någonstans längs tyska autobahn

2. Barcelona

1... Med de godaste köttbullarna på vägen samt ett labyrintsystem omöjligt att forcera. På första plats kommer IKEA i... [insert trumvirvel here] Amsterdam

Förlåt

Nej, vi är inte döda, vi är i själva verket ”more alive than ever”. Många är väl dom som anser det vara århundrades skräll att vi tog oss ända fram till Gran Canaria Pozo där vi är nu. Jag får väl erkänna att även vi sållar oss till den skaran. Redan från dag ett i planeringen så va det ingen av oss som egentligen trodde att vi skulle ta oss ända fram, det va bara en fråga om att ha så roligt som möjligt på vägen mot det oundvikliga.

Men nu är vi här med värkande kroppar efter 4.2 och 3.7 flera dagar i rad.

Vi vill dock rikta en ursäkt till alla dom som följde bloggen innan den dog. En kombination av lathet, problem med Internet tillgång samt att det helt enkelt fanns roligare grejer att göra (lögn) gjorde att vi tappade bloggen ungefär halvvägs genom Europa. Vi ska dock försöka gottgöra detta genom att posta tillbakablickar från den senare halvan av europatrippen, väl kryddat med lite sjysta pics.


Men först ett smakprov utsikten från våran balkong, helt insane najs om jag får säga det själv...

Biarritz bildspecial

flying lizard (give me money!)


döda mig inte


bark me


while we're still here


this sucks


watch out


bury me in white


the knife


blue aim


let's hit the wall


the first camera to go INSIDE


H&M


tryggt


tryggt B&W

Strooooooke!!!!

Tipps från coachen, kolla aldrig mobilräkningen när du är utomlands. Sitter fortfarande och krampar efter räkningen på 922 friska riksdaler(2 veckor)

Ps. Nu kan man även kommentera på vår underbara blogg!

paris, mon amour

okej, detta inlägget kommer bli skittråkigt och bara i allmnhet fullständigt meningslöst eftersom det kommer att vara precis som alla andra texter i hela världen som handlar om paris men jag BRYR mig verkligen inte för jag älskar bara staden så mycket. vi var jättehungriga (precis som vanligt), men det gjorde inget för vi gick till de bögjudiska kvarteren och spontanbeställde okända frnska rätter på en jazzkrog som inte hade några lediga bord men de tyckte om oss så de satte ihop två små cafébord i entrén och jag åt aprikoskyckling och drack världens godaste franska öl och sen träffade vi folk vi kände och jag kände inte igen Maria den här gången heller men det gjorde inget för vi var i PARIS och vi drack rödvin på la perle och pratade till solen gick upp (nästan) och det var rökigt och långa kvinnor i klänningar av gardin överallt och sen blev jag magsjuk och svimmade och vommade och inte ens det gjorde något. sen sov alla i Marias etta i Montmartre med okänd fransk stavning och allt var jättelitet och otroligt pittoreskt precis som i filmen och vi vaknade och köpte baguetter och tog tåget till vår hemliga parkering i den Farliga Franska Förorten och bussen brann inte alls utan stod och väntade på oss precis som den skulle och sen höll clemens på att krocka på parkeringen eftersom vi glömt ta av rattlåset och jag behöver förmodligen inte skriva att det inte gjorde något det heller eftersom vi var i...


paris.

Döden På E46

Den idylliska E46 breder ut sig längs det franska låglandet som en landslukande binnikemask.
Detta världens 7:nde underverk (jag vägrar erkänna kolossen i Rhodos som ett underverk jag menar var f*n ligger Rhodos) skall nu bliva scen för ett av historiens stora skådespel i klass med Genevekonventionen eller Stanleys möte med Livingstone.

Alla historier har hjältar och antagonister, vilka är då våra?
Fyra funky lukting grabs och en allmänt odörskapande brieost i en pittoresk mastodontcheva puttrar ner för E46. Killen i förarsätet är skärpt i blicken och säker på handen, hans co-driver är om inte lika säker på handen i alla fall utrustad med kreativ supermekaniker-farsa. De bakre passagerana är för tillfället mer som brieosten apatiska och illaluktande.
Den högt begåvade co-drivern och föraren med en högt utpräglad fransk körstil sitter och diskuterar Ikea-pennornas marginella värde i en stor och ruskig värld som denna.
Då förarens ansikte plötsligt slogs av en blekare blekhet (ingen sol än). Hans vackra blåa öga hade sneglat på instrumentbrädan efter ett tvivelaktigt skakande av Milleniumfalken (Chevan).
Eli som förarens namn förfall vänder sitt välsnidade huvud mot sin Co-driver clemens och säger "duuuu oljetrycket e facked"
Clemens som inte är rädd för att ta initiativ och är lite av en ledare vrålskriker "in till väggrenen för faaaan" Eli väjer och bromsar med chevans defensiva bromsystem systematiskt in i den franska väggrenen.
Nu utspelar sig ett skräckfilmsscenario bortsett från bristen av liftare, män med krokar som händer och dåliga sexscener (inga sådana utspelades under resans tid).

Efter ett febrilt sms:ande till den meckande fadern så beslutar sig Clemens för att ta tjuren vid hornen och beger sig ut på den lastbilsfyllda E46. Dönick 1 vaknar till och ser direkt faran i att stå parkerade i vägggrenen på en Europaväg i ett extremt offensivt körande land, så vad måste göras joo dokumenteras han grabbar tag i sin extrema super maxade sony kamera och löper ut och skapar historia. Medans dönick 2 rullar ut och begår det fruktansvärda brottet offentlig urinering.
Lastbilskaravanerna svichade närmare och närmare The green giant (chevan) besätningen började känna döden nalkas och Clemens fruktade att de alla levde med en fot i graven. Med ett skikligt öga annar han oråd och grävde ner sig i förarmannualerna och no help were to be found.
Lastbilarna kröp närmre och närmre och våra hjältar var tvugna att handla på osäker hand då bristen på pengar och täckning förbjöd dem att rådfråga expertisen.
Vår snabbtänkande förare med reflexer som ett mummintroll på amfetamin beslöt sig för att göra de han är bäst på ...... CHANSA han kastar sig ut på E46:an mellan två vrålande monster till lastbilar ( egenligen var de nog nån kilometer från varandra) och acelererade oss till säkerhet, flykten kan endast beskrivas med andra otroliga flykter till exempel Jason och Argounaterna eller en Kumlafånge på fri fot. Milleniumfalken verkade ha regenererat sin styrka och uppträdde som den borde igen.

4-5 timmare senare får vi ett SMS av super mekanikern till fader som besvarar frågan om de ovanligt höga oljetrycket. Sms:et löd "uppsök verkstad omedelbart"

”Döda mig!”

Denna fras yttrades av en grinig och desillusionerad Eli på en turistfientlig parkering i utkanten av Rotterdam då Milleniumfalken(chevan) drabbades av den tredje attackhagelstormen på två dagar.
”Döda mig!” Följdes av ett fräsande ”Ta mig härifrån!” Där man helt plötsligt kunde se avgrundsdjupa mordiska drag i den annars så loja och trinna tomtenissen.
Detta fick ¾ av falkens besättning att besluta att bussen inte skulle sluta rulla förrän vi kom fram till ett land där kvicksilvret kokar, asfalten smälter och kvinnorna dansar topless.

Jaja, vi kom i varje fall nästan till paris vilket vi borde vara ganska nöjda med då den franska liemannen lekte med våra liv under några svettiga minuter på en fransk motorväg, mer om detta senare.

Dö, Al Gore, dö

Säg ett ord till om växthuseffekten och få en snustorr vindsurfingbräda i huvudet. Amsterdam är schyst, mycket knark och horor. Hardcore vindsurfing i Red Light District. Mängder av manlig kärlek med fyra surfare i Formula1:s enkelrum för ¢45/natt.

Medan min mamma bara verkade ha en sak i huvudet, hade Alex mamma en helt annan sak i huvudet - ost. Jepp, Alex har stolt medbringat en 1-kilos förstklassig Brie som han vid utvalda tillfällen tar sig en noga avvägd tugga av, med hjälp av den dedikerade(!) Briekniven. Vid de andra, mindre utvalda tillfällena, luktar den jävla osten bara vedervärdigt.

För att underlätta för eventuella framtida resenärer som beslutat sig för att följa våra (avdubbade!) däckspår, tänkte vi inleda någon sorts tips-och-tricks-serie här i bloggen. Dagens tips handlar om trafiksäkerthet, kära barn. Ta det riktigt, riktigt lugnt när ni kör över nordhavsbarriären i en treochenhalv (sex brädor på taket inräknat) meter hög Chevrolet G20 med 25m/s i sidvind.

Peace, love and... ääh, hasch, hasch & hasch
Gang of Four

... och så packar man sitt pick och pack igen ...

sist reste jag till Stockholm, och kom hem mer eller mindre som ett vrak. Den här gången går det förhoppningsvis bättre. I tisdags stack min mamma till mig ett paket kondomer tillsammans med en diskret liten uppmaning att inte knulla runt. Jag har gömt kondompaketet i tjocketröjehögen. Jag är lite rädd för min mamma.